Julönskan

Tack snälla Hanna Welin och artikelns "Anna". Jag har känt mig ensammast i världen och haft ständig ångest och dåligt samvete för att jag brutit med min familj, men den här artikeln i Sydsvenskan ger mig styrka över helgdagarna i detta, mitt första "sorgeår".

Jag är både ensambarn och ett riktigt "ensamt barn" i förhållande till mina föräldrar och övrig släkt. Jag har sedan i augusti inte någon kontakt med dem, förutom ett och annat mail när barnen fyller år eller har namnsdag.

Jag har en egen liten familj med en underbar man och två fantastiska barn och mår mycket, mycket bättre utan förpliktigande, tärande blodsband. Vi skapar våra egna traditioner och min enda önskan till (varenda) jul är att aldrig, aldrig bli som mina egna föräldrar.

Läs även andra bloggares åsikter om sydsvenskan, hanna wedin, släkt, jul, ensambarn, maskrosbarn, blodsband, familj, barn, föräldrar,