Skoldax

Idag har jag följt min snart 7-årige son till hans första skoldag och nu sitter jag här och har jätteont i magen. Längtar till klockan tre när jag ska hämta honom.

Vi är nyinflyttade och han känner ingen i sin klass. Jag kan bara hoppas att pedagogerna är kompetenta att hjälpa honom in i gruppen på rätt sätt.

I hans förra skola, i förorten utanför sta'n, var vi inte särskilt imponerade av pedagogernas arbete med just den saken. Han gick då i en grupp där i stort sett alla barnen känt varandra se'n mammorna gick tillsammans på MVC i byn och han släpptes inte in i det tajta kompisgänget på de 3 åren han gick där. Inte vi föräldrar heller för den delen, men det är ju en bisak.

Man kan som sagt bara hoppas att skolan är annorlunda och att det är ett öppnare klimat bland föräldrarna här.